Steve Jobs – en skitstövels biografi

Walter Isaacsons auktoriserade biografi om Steve Jobs är fascinerande och – trots att Jobs handplockade Isaacson till uppdraget – icke insmickrande läsning. Historierna från Silicon Valleys 70- och 80-tal är fascinerande, och det är förbluffande vilket praktarsle Apple-grundaren tycks ha varit. Han svek sina vänner, ignorerade sina barn, tog åt sig äran för kollegornas idéer, lurade kompisar på miljoner och parkerade konsekvent på handikapprutan.

Läs min recension i Svenska Dagbladet – och boken också för den delen.

UPPDATERING: En läsare undrade om boken tar upp arbetsförhållandena hos Apples underleverantör Foxconn i Kina, där 14 medarbetare tog livet av sig här om året. Det gör den inte, men den innehåller en talande anekdot om när den franske presidentens hustru besökte Apples fabrik i Kalifornien, på tiden före Foxconn.

Hon ställde en rad frågor om arbetsförhållandena i fabriken, men Jobs vägrade prata om något annat än maskinerna, som han själv tyckte var helt fantastiska (han hade låtit måla dem flera gånger för att de skulle få precis rätt färger). Till slut tröttnade Jobs på presidenthustruns frågor och sade något surt i stil med “Om du är så mån om deras arbetsvillkor så är du välkommen att komma och jobba här själv.”

Vilket tolken diplomatiskt översatte som “Det har varit en stor ära att ha dig på besök.”