Vi kallar det sommartorka

Posten

När jag var nio år öppnade jag en detektivbyrå. Jag var inspirerad av Eddie Shoestring, Magnum, Hercule Poirot samt Sherlock Holmes och det hela var nästan ofattbart spännande. I flera timmar. Tills jag insåg att hur noggrant jag än finkammade villaområdets trottoarer och skogsdungar med mitt förstoringsglas så fanns det inte minsta spår av några bestialiska brott.

När man ser artiklar som den ovan är det lätt att få känslan av att det är precis så sommaren upplevs av journalister. Hur de än letar går det bara inte att hitta några riktiga nyheter. Inget har hänt!

Men så är det ju inte.

Igår skedde ett otäckt mord på öppen gata i Umeå, det är den terrortätaste månaden i Irak på många år, ett svenskt fotbollslandslag är i vm-kvarsfinal, nya avslöjanden i den globala övervakningsskandalen duggar tätt. Och så vidare, och så vidare. Mycket av detta rapporterar man förvisso om med varierande grader av engagemang men likförbaskat, trots sommartunna tidningar, blir det nyheter av borttappade plånböcker, brinnande papperslappar, mjölk med mystiska bäst-före-datum och ett par som måste gå över vägen för att hämta posten.

Vi kallar det nyhetstorka eller sommartorka, men egentligen är de begreppen lite för snälla mot journalisterna. Visst, riksdagen är stängd, många av samhällets stöttepelare har semester och varken Melodifestivalen eller Let’s Dance är igång. Men jag vill ändå påstå att det inte i första hand är nyheterna som sinar utan initiativkraften och bemanningen på redaktionerna. Skulle de ge sig ut i världen med förstoringsglas och en nioårings iver skulle de se att det händer saker även på sommaren.

One thought on “Vi kallar det sommartorka

  1. Inte bara sommartorkan bland journalisterna är ett fenomen, utan också kopierandet av mindre meningslösa notiser från engelskspråkig press . Bland Svenska dagstidningar är DN värst på den fronten.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *