Rädda internet

Sedan ett par månader tillbaka är jag krönikör i Talentums nya systertidning till Ny Teknik: Digital Teknik. Det är få förunnat att ha tillgång till tidningen som går ut exklusivt till Dataföreningens medlemmar. Så jag publicerar mina krönikor här efter att de gjort sitt i tidningen. Nedan följer den första.

Foto: mw238, Wikimedia Commons
Foto: mw238, Wikimedia Commons

Hur rädd är du för internet?

Frågan ställdes i ett radioprogram jag medverkade i för ett par veckor sedan, och den gjorde mig fundersam.

För bara några år sedan var en vanlig floskel i debatten att internet var ett virtuellt vilda västern, en digital frizon där anarkistiska hackare fnös åt lagar och regler, piratkopior spreds som kvickrot och politiska aktivister gaddade ihop sig för att störta regeringar.

Det var då. Sedan scoopen baserade på Edward Snowdens NSA-dokument började publiceras har många allmänt vedertagna uppfattningar ställts på ända. Internet associeras nu med övervakning och kontroll, det har blivit något som vanliga användare möjligen bör vara rädda för. Om vi cyberutopister under internets tidiga dagar var en smula blåögda så kan man 2014 inte vara cyberutopist utan att ha huvudet omsorgsfullt nerkört i sanden.

Internet är och förblir den mest magnifika mänskliga uppfinningen sedan vi lärde oss tygla elektriciteten, men idag finns all anledning att frukta för dess framtid. Riktningen går från ett relativt fritt nät, där användarna varit medskapare, mot ett totalövervakat där användarna reduceras till konsumenter som hasar runt i privata hägn hos Google, Facebook, Apple, Amazon och Microsoft.

Den goda nyheten är att det ännu står i vår makt att lägga om kursen. Ideella organisationer som amerikanska EFF och svenska DFRI jobbar mot det målet, men de har svårt att engagera såväl etablerade politiker som den stora massan av nätanvändare. Alltför många har reagerat med apati på uppgifterna om massövervakningen, men själv brukar jag istället tänka som så: kunde vi skapa Wikipedia tillsammans så kan vi banne mig åstadkomma vad som helst.

Av företag som Facebook och Google kan vi kräva insyn, ägandeskap över det material vi postar hos dem samt bättre kontroll över våra persondata. Vi kan själva söka oss till fria alternativ, men med tanke på inlåsningsmekanismerna hos tjänster som Facebook är det nog mer fruktsamt att be våra lagstiftare att uppdatera personuppgiftslagen, konsumentskyddet och konkurrenslagstiftningen.

Vi kan också kräva proportionalitet i övervakningen av internet samt att regeringen fördömer urskillningslös övervakning av svenska medborgare. Nej, vi kan inte lagstifta bort de amerikanska och brittiska underrättelsetjänsterna men vi kan lägga band på våra egna och vi kan kräva att FRA slutar dela information med amerikanska NSA och brittiska GCHQ så länge de inte respekterar artikel tolv i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna – du vet den som garanterar rätten till privatliv och skydd mot godtycklig övervakning.

Idag är det inte vanliga användare som leker vilda västern på nätet utan stora företag och underrättelseorganisationer. I det perspektivet ska vi inte vara rädda för internet, vi ska vara rädda om det. Det finns oerhört många och starka intressen, från Kina till USA, som vill ta kontrollen över det. Framtiden kommer inte att förlåta oss om vi låter dem lyckas.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *