Räds inte “hen”

Snille_och_smak

Kära läsare,

Sätt dig ner. Ta ett djupt andetag. Jag vill säga några ord om “hen”.

Om några månader utkommer en ny upplaga av Svenska Akademiens ordlista över svenska språket, och ”hen”, som könsneutralt pronomen, kommer att vara ett av orden som därmed officiellt blir en del av språket.

I mina texter har jag använt ordet i flera år, sedan det blev så allmänt förekommande att läsare kunde förväntas förstå dess innebörd. Men fortfarande får jag, varje gång jag använder ordet, mejl från irriterade läsare.

Känslorna som ”hen” upprör är många och starka. En del tycker att jag är en politiskt korrekt mupp som använder ordet. Andra berättar att de tyckte att en artikel eller krönika var väldigt intressant, men tyvärr kunde de inte läsa vidare efter att de kommit till ordet hen. Det är som om ordet fysiskt stuckit dem i ögonen.

Här om veckan ställde ordet till problem i mina barns förskola. Ett papper gick ut till föräldrarna, som de skulle skriva på för att tillåta att foton av barnen publicerades i en app. Alla skrev på utom en familj. Det var inte för att värna barnets integritet, utan för att pappan i familjen vägrade skriva under ett papper som refererade till barnet med ordet ”hen”.

Jag är uppriktigt förvånad över att vi ännu inte kommit över henskräcken, men det är uppenbart att det lilla ordet fortfarande gör somliga ängsliga och förvirrade. Läser jag mellan raderna i de kommentarer jag får om ”hen” misstänker jag att aversionen mot ordet kommer av en uppfattning om att det är sprunget ur någons sorts radikalfeminism och/eller en önskan att utplåna skillnader mellan könen. Den typen av strömningar vill man alltså ta avstånd från genom att förkasta ordet ”hen”.

Därför är några klargöranden på sin plats.

Jag använder ordet ”hen” för att det är ett praktiskt sätt att referera till någon vars kön är okänt.

Jag använder inte ordet för att ersätta ”hon” eller ”han”, däremot ersätter det ”han eller hon”.

Min användning av ordet är inte en del av en komplott för att utplåna skillnaderna mellan könen.

Jag använder inte ordet för att markera min tillhörighet till en världsfrånvänd pk-maffia som i hemlighet hånfnissar åt alla som bor utanför Sofo.

Den första dokumenterade förekomsten av ordet ”hen” är från 1966, i språkspalten i Uppsala Nya Tidning. Skribenten föreslog det som ett snyggt alternativ till det ”pedantiska, klumpiga och tjatiga uttryckssättet ‘han eller hon’”. Det är fortfarande en fullt rationell anledning att förespråka bruket av ordet. Dessutom fyller ”hen” funktionen att det på ett respektfullt sätt kan referera till människor som inte anser sig tillhöra något av könen kvinna eller man.

Som skribent vill jag aldrig kränka någon med mina ordval. Men i fallet ”hen” möts jag av en upprördhet på gränsen till kränkthet som i mina ögon saknar grund. “Hen” är något så komplett oskyldigt som ett neutralt, demokratiskt och utomordentligt praktiskt pronomen som i rätt sammanhang kan referera till precis vilken människa som helst. “Hen” diskriminerar ingen.

Jag kommer att fortsätta att använda ordet ”hen”. Och med publikationen av den nya versionen av SAOL kommer ordet att sprida sig än mer. Men ta det inte, om du ogillar ordet, som en förolämpning. Det finns ingen anledning att rädas “hen”, ty jag lovar: det finns ingen forskning som tyder på att ens ett ensidigt intag av henberikade artiklar leder till impotens, androgynitet eller matriarkat.

5 thoughts on “Räds inte “hen”

  1. Jag var motståndare till “hen” av anledningen du ger för att använda det; neutralitet. För mig blir det som ett sätt att försöka ducka för personen bakom. Men så ändrade jag mig, just eftersom det finns de som inte identifierar sig med “han” eller “hon”. Men det betyder ju, i min värld, att man applicerar ett nytt slags pronomen på någon genom att använda det för alla. Eller har jag fel?

    För mig är det till för dem som inte vill identifiera sig med ett kön, i annat fall (“han eller hon eller hen”) där man inte vill röja könstillhörighet, är det “barnet”, “personen”, “människan” eller i vissa fall hänvisa till människan som släkte genom “hon”.

    Kan inte hävda rätt eller fel, bara diskutera vad som verkar rimligt. I de texter som nu publiceras med “hen” känns det som en förväxling där författaren (“hen”?) missförstått syftet med ordet och det blir därigenom ett slags missbruk som då sticker i ögonen på många läsare (“hen”?). Min slutsats hittills består i att vi (“hen”) alla blir sämre och sämre på att använda det svenska språket och förstå hur det kan utnyttjas på ett rikare sätt. Ytterligare ett slags fördumning, eventuellt till viss del genom teknologins framsteg? http://vimeo.com/111194377

    Rena spekulationer alltihop, men jag ogillar fortfarande användandet av “hen” både som ett könsneutralt begrepp samt en grupp människor som vill bli respekterade.

    1. Rent estetiskt tyckte jag till en början att “hen” var döfult, men jag insåg att det var en vanesak. Det är ett oerhört funktionellt ord, och funktionalitet har alltid en inneboende skönhet.

      I byråkratiska texter fungerar det ofta med “den”, “personen”, “barnet”, “användaren”, “han/hon/hen” eller dylika uttryck. Men i journalistisk prosa blir det träigt och omständligt. “Hen” är enklare och dessutom snyggare – i mina ögon. Det är å andra sidan ett olyckligt faktum att en del av läsekretsen vill peta ut ögonen så fort de råkar läsa ordet. Jag hoppas och tror emellertid att de kommer över det med tiden så att “hen” ter sig vardagligt och okontroversiellt i en snar framtid.

      Ska vi prata språkförflackning kanske vi ska ta en vända om det här att språkvetarna verkar vara eniga om att “de” och “dem” lever på lånad tid. Snart finns bara “dom” kvar…

  2. Bra att du använder “hen”! Jag kan förstå att vissa har något emot gruppen som inte vill benämna sig “han” eller “hon”, det har alltid funnits folk som varit rädda för förändring, och fortsätter hålla på traditioner fast dom uppenbart skadar folk.

    Det jag inte förstår är varför man kan vara emot hen som “han eller hon” som du skriver ovan. I den betydelsen är det oerhört praktiskt, lite som att säga “fordon” om man inte vet om det är bil eller lastbil det handlar om. Är det en rörelse som är mot generella termer i stort? Borde vi bli mer specifika? Jättekonstigt.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *