Bra kritik ser både etik och estetik

När konservativa tyckare tröttnar på politisk korrekthet i kulturen jämrar de sig över att estetiska värden offras på etikens altare. Mönstret är detsamma i ful och fin kultur. Nyligen var det konservativa tv-spelare som bedrev hatkampanj mot feministiska spelskapare och -kritiker under namnet Gamergate, nu senast är det skribenten Nicholas Ringskog Ferrada-Noli som i Dagens Nyheter larmar om en ”farligt politiserad kultursyn i samtiden”.

Som centralt exempel anger Ringskog Ferrada-Noli en tre år gammal artikel av Ebba Witt-Brattström som problematiserar det inomäktenskapliga kvinnoförtrycket i Karl Ove Knausgårds romansvit ”Min kamp”. Ferrada-Noli bemöter kritiken med ord saxade direkt från Knausgård. Vad hade varit acceptabelt att skriva, undrar han retoriskt? Pappan i familjen ”har sunda värderingar, sunda åsikter, han är för det goda och mot det onda”?

Det är ett tramsigt svar på kritik som i viss mån är berättigad. Det hade förstås varit trist om Knausgårds begåvning hade ignorerats till förmån för feministiskt krypskytte. Så har emellertid inte alls varit fallet, och Knausgårdkritiken som helhet hade varit fattigare utan Ebba Witt Brattströms inlägg.

För lite mer än ett år sedan skrev samme Ringskog Ferrada-Noli en krönika i Expressen om faran med tv-spel som försöker vara konst och ”det självhatande elementet hos de mer pretentiösa spelskaparna”. I texten ger han uttryck för en syn på tv-spel som delas av Gamergate-falangen, och som varit dogm bland konservativa gamers under decennier. Enligt denna ska man låta spel vara ”bara spel”. Spelskapare ska inte vara för pretentiösa och spelkritiker ska bedöma spelens estetiska aspekter (grafik, ljud, spelmekanik), inte de etiska (sexism, rasism, våldsglorifiering).

I internationell mediediskurs ifrågasätts just nu ”the view from nowhere”, det distanserade perspektivet ”från ingenstans”, som många anser vara ett föråldrat journalistiskt ideal. Medvetenheten växer om att alla skribenter bär med sig föreställningar och värderingar in i sina texter, och att det finns ett värde i att klarlägga dem i stället för att anlägga en låtsat objektiv ton. Även konstverk återspeglar skaparens idéer, etiska och politiska såväl som estetiska. Bra konst kan aldrig reduceras till enkla paroller, men den är full av föreställningar och kommentarer om världen. Bra kritik ser både etiken och estetiken.

Vi kulturskribenter frustreras ibland över att läsarna inte tycks bry sig om estetik. Medan etik och politik får folk att rasa på Twitter får estetiska spörsmål läsaren att försjunka i tankar. Det är olyckligt när mätmetoderna ensidigt gynnar de utåtriktade läsarreaktionerna och den estetiska reflektionen därför trängs undan av klickjakt och debattifiering. Men att etiska frågor engagerar mer än estetiska, att spelkritiker ifrågasätter grabbnormer, att vi inte kollektivt rycker på axlarna åt kvinnosynen i ”Min kamp” och att behandlingen av romska tiggare engagerar oss mer än semikolonets dag – det är i slutändan sundhetstecken.

Kolumnen publicerades i Svenska Dagbladet 11/2 2015.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *