Journalistiken är chanslös mot kattungarna

Vem vill betala för kvalificerad journalistik?

Ställ frågan till en slumpmässig person i din närhet och du får sannolikt svaret att jo, jo, journalistik är viktigt, men det är så mycket strunt nu för tiden. Kändisskvaller, webb-tv, PK-poserande, proffstyckande och mellohets. Vad ska det vara bra för?

Invändningen kan inte viftas bort, men vi får den journalistik vi förtjänar. Så länge struntet genererar läsar- och annonsintäkter behövs det, eftersom den tunga journalistiken inte bär sina egna kostnader.

Sålunda lever vi i en värld där ett omskrivet crowdfunding-projekt för att finansiera utrikesjournalistik trampar vatten halvvägs in i kampanjen. Alltmedan en liknande kampanj för ett kortspel om exploderande kattungar finansieras 878 gånger om.

I skrivande stund har det gått elva dagar sedan ”Blank spot project” lanserade sin kampanj på crowdfunding-plattformen Funded by me. Projektet, vars frontfigur är journalisten Martin Schibbye, syftar till att skapa en digital plattform för utrikesjournalistik. De ber nu vanligt folk att pytsa in en miljon för utveckling av webbplatsen och de första reportagen. I skrivande stund har 700 personer bidragit med 400 000 kronor. Det ser inte ljust ut. Om finansieringen följer en typisk kurva är projektet dödsdömt, trots massiv uppmärksamhet vid lanseringen.

Det kan alltså jämföras med projektet ”Exploding kittens” som var fullfinansierat efter åtta minuter på crowdfunding-sajten Kickstarter. När kampanjen för det knaskomiska kortspelet avslutades för några dagar sedan hade den dragit in 74 miljoner kronor.

Idén om en digital plattform för medborgarfinansierad journalistik är briljant. (Tycker jag, som själv har ritat på ett snarlikt koncept.) Läsarna är bästa tänkbara finansiärer av journalistik, ty bara när vi själva betalar för journalistiken kan vi lita på att våra behov sätts främst. Här finns också en ambition att dra nytta av läsarnas kunskap och engagemang, samt ge dem insyn i arbetet. I en tid då proffsjournalistens existensberättigande ifrågasätts är det viktigare än någonsin att pedagogiskt visa vad den journalistiska processen kräver och kostar.

Därmed inte sagt att ”Blank spot project” är perfekt. Kampanjsidan är inte särskilt transparent, den förtäljer inte ens vad som händer med reportagen som produceras, och projektets webbplats är kliniskt ren från affärsplan, budget och arbetsprover. Projektet lutar sig hårt mot Martin Schibbyes namn, då han är känd för att ha hamnat i fängelse i jakten på en story om Lundin Oil. Det är emellertid ett tecken på mod och vilja att berätta viktiga historier, inte på att han är en effektiv chefredaktör för en digital medieplattform.

Oavsett de invändningarna borde det vara en självklarhet för alla som på allvar bryr sig om kvalificerad, oberoende journalistik att stödja ”Blank spot project”. Annars är det bara tugga i sig när de svenska mediehusen så småningom lanserar egna spel i ”Exploding kittens” anda. Strunt eller ej, bra journalistik är en dyr historia. Vill inte läsarna finansiera den är det upp till kattungarna.

Kolumnen publicerades i Svenska Dagbladet 24/2 2015.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *