Idag ska vi inte dö – Fångar i krigets Syrien

Niclas Hammarströms sambo är på varuhuset Brisak i Gustavsberg för att handla julpynt med barnen när mobilen ringer. Utländskt nummer. På knagglig engelska förklarar en röst att hennes man är vid liv. Än så länge. Rösten kräver en arabisktalande tolk om 24 timmar, därefter bryts samtalet.

Historien har sedan dess vevats många varv i medierna. Frilansjournalisterna Niclas Hammarström och Magnus Falkehed tar sig in i Syrien för att skriva om situationen i Qalamoun-regionen.

På väg tillbaka till Libanon stoppas de i en vägspärr och förs bort, kidnappade av en rebellgrupp. I en och en halv månad är de frihetsberövade. De svälter, torteras och pendlar mellan hopp om frihet och skräck för att aldrig få återse sina familjer.

Boken börjar med frilansjobbet, en prosaisk startsträcka där duon framstår som äventyrsturister. De körs runt i Qalamoun av motvilliga reseguider med jihadistskägg och Kalasjnikovgevär som försöker se till att de kommer lagom nära strider och lidande utan att hamna i verklig fara.

Hammarström muttrar över att han behöver mer action i sina bilder medan Falkehed samlar pratminus.

Ibland konstaterar han att han gjort en särskilt bra intervju men det ger aldrig någon riktig utdelning på sidan.

Boken är så långt inget strålande reportage om inbördeskriget i Syrien, däremot en intressant inblick i utrikesjournalisters arbete. När Hammarström står och komponerar bilder under attackerande stridsflyg – med kulspruteeld smattrande över huvudet irriterar han sig på att de flyende människorna springer ifrån honom istället för in i bilden – önskar jag stilla att ett arbetsmiljöombud kunde ingripa. I det ögonblicket blir det plågsamt tydligt att känslan av kontroll över situationen är helt illusorisk.

När svenskarna så tas som gisslan börjar en gripande psykologisk thriller om två män som, trots sin maktlöshet, förtvivlat kämpar för sina liv. Jo, det är konstant spännande. Även om vi vet att de kommer att släppas vet vi inte vad de kommer att utsättas för, timme för timme, och hur de kommer att hantera det.

Hammarström och Falkegård kämpar för att hitta flyktmöjligheter, för att säga rätt saker till kidnapparna, för att hålla sams, för att få en förhandling till stånd. Och, framför allt, för att se till att de inte kommer hem som psykiska vrak – om de kommer hem.

Gisslantillvaron är mardrömslik. Det är en klyscha jag står för, jag har på riktigt drömt mardrömmar om fängelsehålan under läsningen.

Maktlösheten och dödsångesten beskrivs så återhållsamt att det kryper i huden. Men det som på allvar tar andan ur mig är korsklippningen mellan källarhålans mörker och de anhörigas förtvivlan i Värmdö och Paris.

Telefonförbindelsen mellan Qalamoun och Brisak öppnar en portal mellan två oförenliga världar. Kontrastverkan mellan luciafirande och skenavrättningar är outhärdlig.

Några av de tyngsta själsliga prövningarna i fängelsehålan kommer av författarnas skuldkänslor för att ha övergivit sina familjer för att åka på äventyr i helvetet.

Visst drivs reportrarna av en vilja att berätta för världen om vad som händer befolkningen i ett utsatt område i Syrien, men de ädla journalistiska ambitionerna väger lätt i fängelsehålans mörker jämfört med skuldkänslorna över vad de utsatt sina käraste för.

Ändå är boken i slutändan ett lysande argument för just det journalistiska uppdraget.

Bara genom att öppna den där helvetesportalen mellan olika världar kan vi komma situationen i avlägsna, krigshärjade länder nära.

Det är mycket mycket farligt och mycket mycket viktigt.

 

Idag ska vi inte dö – Fångar i krigets Syrien
Författare: Magnus Falkehed, Niclas Hammarström
Genre: Sakprosa
471 s. Norstedts

Recensionen publicerades i Svenska Dagbladet 25/3 2015.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *