Skärmens glitter och hålen i våra själar

Den kommer när jag sätter surfplattan i treåringens händer för att få ro att laga middag. När jag tänkt läsa ut en bok men fastnar i Wordfeud. När det slår mig att vi sitter fyra vuxna runt ett krogbord, var och en försjunken i sin egen mobil.

Den är irrationell, emotionell, dunkla hugg utan tydlig avsändare. Men känslan är så tydlig och så välbekant att den vid det här laget förtjänar ett eget namn. Låt oss kalla den skärmskam.

Debatten om vårt digitala medielandskap rasar permanent i spalterna. Professor Hugo Lagercrantz går, än en gång, till storms mot att barn använder skärmar. Medieforskaren Jesper Strömbäck larmar om en ny generation som tyr sig till dubiösa nätkällor i stället för att ta del av gamla hederliga, vederhäftiga nyhetskällor. Och båda får mothugg från debattörer som menar att oron för det nya medielandskapet är omotiverad.

Ja möjligen är den omotiverad, oron liksom skammen. Inte desto mindre är känslorna verkliga. Statens medieråds sprillans nya rapport ”Ungar & medier 2015” kommer därför lägligt och bjuder på flera intressanta rön. Framför allt visar den att digitaliseringen av vår vardag är rask och obeveklig. Bland riktigt små barn exploderar spelandet, tack vare surfplattorna. Bland tonåriga pojkar ägnar nästan hälften över tre timmar om dagen åt spel. Lika många tonårsflickor ägnar sig nu åt sociala medier tre timmar om dagen.

Skärmrelaterade aktiviteter har med andra ord en oerhört framträdande roll i svenska barns liv. Det är knappast förvånande att det sätter griller i huvudet på oss som vuxit upp utan dagens medieöverflöd. Kan det vara nyttigt med ett outsinligt utbud av ”My little pony”, ”Lego Chima” och ”Dora utforskaren”? Var inte världen en rimligare anordning när vi fick vänta en vecka mellan ”Tom & Jerry”-avsnitten i ”Tecknade pärlor” på SVT?

I Medierådets studie har barn och ungdomar själva fått bedöma vad de lägger för mycket och för lite tid på. Tendensen är entydig. Barn upplever att de lägger för mycket tid på skärmrelaterade aktiviteter som spel, mobilen och sociala medier, och för lite tid på analoga aktiviteter som att idrotta och läsa böcker. Antingen missbrukar våra barn spel och sociala medier mot bättre vetande, eller så har de från omgivningen anammat attityden att skärmrelaterade aktiviteter är något fult som man inte ska ägna för mycket tid åt. När föräldrarna bedömer vad barnen lägger för mycket tid på säger de mycket riktigt precis samma sak: allt skärmrelaterat.

”Ungar & medier 2015” ringar in skärmskammen men botar den inte. Medierådet har valt att inte gå ut med råd om hur mycket tid man bör tillbringa framför skärmar. Det är på goda grunder, skärmtid kan innebära så många olika mer eller mindre nyttiga saker.

Men det betyder också att vi trots den intensiva diskussionen står där lika vilsna som innan, obönhörligt förförda av skärmarnas glittrande digitala världar och samtidigt plågade av känslan att de kanske, kanske inte, långsamt gnager små hål i våra själar.

Kolumnen publicerades i Svenska Dagbladet 14/4 2015.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *