Ingenting är längre heligt i journalistiken

Telia betalar lönen till en Aftonbladetjournalist. Volvo sponsrar Svenska Dagbladets intervjuserie med näringslivstoppar. Joakim Thåströms managementbolag betalar musikjournalisten Jan Gradvall för intervjuer.

Drar du streck mellan de svarta plumparna i den svenska journalistikens utveckling på sistone sitter du snart framför en bild som liknar ett gammalt Bob hund-album: ”Jag rear ut min själ! Allt ska bort!!!”

Du blir kanske också sittande med en fråga. Är ingenting heligt längre?

Det är en fråga som jag lyckligtvis kan besvara. Nej, ingenting är heligt. Och det är i grunden sunt. Men riskabelt.

Journalistik blir inte per automatik undermålig för att den finansieras av telekombolag eller biltillverkare. Sanningen är att journalistik betald av läsare, lyssnare, tittare och filantroper är sällsynt. Annonsintäkter är en viktig del av mediefinansieringen, och när de sinar tarvas nya sätt att betala för journalistik. I jakten på nya intäkter har vi ingen användning för heliga dogmer. Däremot behöver vi ruskigt gott omdöme, och olyckligtvis tycks det tryta i samma takt som annonspengarna.

När Dagens Media frågar Aftonbladets chefredaktör om satsningen ”Digitala livet”, där Telia sponsrar tidningen med en USA-korrespondent, säger han att den digitala utvecklingen är ”en av de största berättelserna just nu” och att Aftonbladet genom samarbetet med Telia får möjlighet att bevaka den ”på ett mer omfattande och insatt sätt”. Det hade varit en rimlig hållning om pengarna kom utan andra förbehåll än en ”Artikeln är sponsrad av Telia”-märkning, för att Telia ser ett värde i att associeras med kvalitetsjournalistik om IT.

Tyvärr blir det uppenbart att satsningen ”Digitala livet” är värdelös som journalistik betraktad i samma ögonblick som Teliaföreträdare yttrar orden ”Vi har inflytande över innehållet” och ”Samarbetet ska inspirera människor kring vilka möjligheter digitaliseringen erbjuder”. Att ge sådant journalistiskt inflytande till en övervakningstokig telekombjässe förefaller lika klokt som att låta smspengar.nu inspirera människor kring vilka möjligheter ett nytt billån erbjuder. Annonspengar är värdefulla när de finansierar journalistik, inte när de finansierar annonstexter, så frågan är hur man ser på ”Digitala livet”. Är det journalistik, annonstext eller, hemska tanke, håller allt på att smälta ihop under begreppet ”innehåll”?

Vi har som sagt inte råd med heliga dogmer för renlärig journalistik, och så kallat branded content kan vara en väg framåt. Det kommer aldrig att vara oproblematiskt, men vi får nog lära oss att leva med att finansiering av journalistik numera är problematisk.

Ändå vill jag hoppas att vi kan vara överens om en sak: Journalistik ska ha ambitionen att berätta sanningen om världen. I samma stund som den ambitionen får ge vika för att något företag vill ”inspirera människor” rear journalistiken ut sin själ. Då störtar medierna huvudstupa ner i en kapplöpning mot pressetikens botten.

Kolumnen publicerades i Svenska Dagbladet 13/6 2015.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *