Samtal – inte mobiler – gör oss till människor

Jag har tre regler för åsikter om den tilltagande digitaliseringen av vår vardag: Lyssna inte för mycket på evangelister. Lyssna inte för mycket på krösamajor. Lyssna alltid noga på Sherry Turkle.

Det knepiga är att regel två och tre börjar te sig allt mer oförenliga.

Turkle är sociolog, psykolog, professor vid Massachusetts Institute of Technology och världens främsta analytiker av hur tekniken förändrar vår samvaro. 1995 gav hon ut boken “Life on the screen”, som i positiva ordalag beskrev hur uppkopplade datorer lät oss experimentera med identiteter och bygga virtuella relationer. Därefter hände något. Efter de smarta mobilernas intåg i våra liv började Turkles böcker gå i moll. I “Alone together” (2011) varnade hon för att tekniken riskerar att ställa sig i vägen för djupa mänskliga relationer, och under ett seminarium i samband med årets Nobelfestligheter berättade hon om arbetet med sin nya bok, “Reclaiming conversation”.

Under fem år har hon studerat hur ny teknik (framför allt mobiler) påverkar våra konversationer och vår empatiska förmåga. Hennes slutsatser är inte upplyftande. Flera studier tyder på att empatin sinar när öga mot öga-konversation ersätts av chatt, mejl och sociala medier. Turkle menar att barn hämmas i sin empatiska utveckling om de får för lite direkt mänsklig kontakt, och att tekniken undergräver förutsättningarna för de viktiga möten som skapar mänsklig kontakt och samhörighet. Det är inte bara när någon tittar på sin mobil under ett samtal som magin bryts, det räcker enligt Turkle med att någon lägger sin mobiltelefon på bordet för att samtalet ska bli ytligare och det empatiska utbytet lägre.

Det här är inga populära åsikter, i synnerhet i uppkopplade Sverige. När barnläkare, barnmorskor, psykologer och forskare vädrar dylika farhågor viftas de reflexmässigt bort som reaktionära virrpannor med moralpanik. Deras kunskap och erfarenhet betyder ingenting för de teknikkramande förståsigpåare som å ena sidan ropar “Det saknar stöd i forskningen!” och å andra sidan betraktar lustiga anekdoter om forna tiders rädsla för hårdrock som fullgott bevis för att mobilbruk är ofarligt.

Sanningen är att forskningen kring mobilanvändande fortfarande är ofullständig. Det finns studier som stödjer Turkles teser, men smarta mobiler är ett färskt fenomen. Original-Iphone släpptes 2007, så av förklarliga skäl saknas longitudinella studier av hur en smartphonestinn uppväxt påverkar den empatiska förmågan senare i livet.

Sherry Turkle gör därför klokt i att inte slåss mot tekniken. I stället slåss hon för det goda samtalet. Hon manar oss helt enkelt att göra tid och utrymme för skärmlösa samtal, där vi gör ålderdomliga saker som ser varandra djupt i ögonen, läser ansiktsuttryck, lyssnar, reflekterar och munhuggs. På det området finns det nämligen gott om forskning: allt det där får oss att växa som medmänniskor. Och det saknas helt forskningsstöd för att Snapchat fyller samma funktion.

Kolumnen publicerades i Svenska Dagbladet 14 december 2015.