Assata Shakur: Min historia

Assata Shakur är en av världens farligaste terrorister. I alla fall om man ska tro FBI, som för två år sedan satte henne på listan över organisationens tio mest efterlysta terrorister. Där hamnade hon 34 år efter att hon rymt från amerikanskt fängelse och 40 år efter mordet hon dömts för, på en polis i New Jersey. Samtidigt har miljontals människor runt om i världen en annan bild av Assata Shakur. För dem är den tidigare medlemmen i Svarta Pantrarna och Black Liberation Army en symbol för hur strukturell och institutionaliserad rasism förtrycker svarta.

Självbiografin publicerades första gången 1987, men när den nu kommer i svensk översättning, med ett svenskt förord av Nathan Hamelberg och Shakurs dikter i tolkning av Athena Farrokhzad och Leandro Schclarek Mulinari, känns den fortfarande högst relevant. Shakur beskriver sin upplevelse av ett korrupt rättssystem, där hon och många av hennes medaktivister blev offer för FBI:s kontraterrorismprogram Cointelpro, som framför allt riktade sig mot medborgarrättsrörelser och politiska aktivister under 50-, 60- och 70-talen.

Shakur är vag i beskrivningen av den väpnade kamp hon bekänner sig till, och vad som egentligen hände på brottsplatsen där en polis och en av Shakurs vänner hittades döda. Men efter att polisen bestämt sig för att hon är polismördare blir hon hur som helst nedmald i en rättsapparat där rasistiskt anstrukna poliser, fängelsevakter, åklagare och domare samarbetar för att bryta ner henne genom en inhuman behandling som fördömts av bland andra FN.

Det är kuslig läsning, och lika drabbande är delarna som handlar om Assata Shakurs uppväxt i New York och Wilmington, North Carolina. Skildringen av att växa upp som svart under 50- och 60-talen ger en smärtsam inblick i hur en ung flicka varje dag intalar sig att hon är lika bra som de vita och inte ska ta någon skit, samtidigt som hon inte kan skaka av sig känslan av att hon och hennes likar inte är lika mycket värda. Blandningen av stolthet och självhat blir ett gift bland de svarta barnen på hennes skola, där de plågar varandra med de värsta skällsorden de känner till, ”svart” och ”nigger”.

På högstadiet blir en skolkamrat förälskad i henne, men hon nobbar honom brutalt. ”Jag stammade och stakade mig och sedan sa jag, med iskall uppriktighet, ‘eftersom du är för svart och ful’.”

Snart därefter börjar hennes politiska resa. Hon inser att mycket hon fått lära sig i skolan om inbördeskriget och stora amerikanska män är ”sagohistoria”. Hon blir varse att kriget i Vietnam inte är så rättfärdigt som hon föreställt sig. Snart framstår den amerikanska drömmen som ihålig och förljugen, och Assata börjar intressera sig för socialism och medborgarrättsrörelser.

Det är en övertygande berättelse om politiskt uppvaknande och radikalisering, där vi genom Assata Shakur ser ett ruttet samhälle som gjort frihet och jämlikhet till exklusivt vita privilegier. Ibland blir de sociopolitiska förklaringsmodellerna väl enkla, men man behöver inte köpa alla hennes teorier för att fängslas av den spännande och bitvis bittra boken, som kryddas med välbehövlig sötma av Shakurs kärlek till alla dem som hon kämpar för och med.

Idag lever Assata Shakur som politisk flykting i Kuba. Är hon skyldig till polismordet hon dömts för? Den frågan ger boken inget entydigt svar på. Men så länge FBI ser henne som en livsfarlig terrorist och miljontals amerikaner ser henne som en förföljd aktivist kan vi slå fast att rasmotsättningarna förblir levande i USA, samt att självbiografin är en knivskarp illustration av talesättet ”den enes terrorist är den andres frihetskämpe”.

 

Min historia
Författare: Assata Shakur
Genre: Biografier
Övers: Per Björklund
Förlag: Verbal Förlag, 392 s.

Recensionen publicerades i Svenska Dagbladet 16/12 2015.