Alla lyssnar på Niklas Zennström

Internet förändrade hans liv. Och med företag som Skype och Kazaa förändrade han internet. Vad är nästa steg för Niklas Zennström?

Stockholm, 26 juni 2015 – Niklas Zennström kunde inte ha valt en bättre dag för att visa upp den svenska sommarens oberäkneliga skönhet. Snart ska molntäcket spricka upp över Kastellholmen, mitt i Stockholms inlopp, men just nu rusar ett hundratal entreprenörer och investerare in under stora parasol och trängs, axlar mot axlar, runt enkla träbord. Regnet från den plötsliga skuren stänker in i isbunkar fulla av vin- och champagneflaskor, och kockarna i den handfull food trucks som trängs på uddens södra strand får några minuters vila.

Vad Zennström kallar för Atomicos årliga picknick är en chans för valda delar av den internationella IT-eliten (främst Zennströms medarbetare och affärsbekanta) att träffas under avspända former. Under förmiddagen har han cyklat runt med några i den exklusiva skaran, på sightseeing i Stockholms duggregn. Andra har passat på att idka informellt nätverkande med de andra Atomicogästerna, eller besökt Moderna museets utställning “Efter Babel”, där kuratorerna försökt gestalta det postdigitala samhälle som många av picknickgästerna själva varit med och utformat.

Niklas Zennström är själv bäst känd för att ha skapat företagen Kazaa (fildelning) och Skype (nättelefoni) tillsammans med dansken Janus Friis. Atomico, som Zennström grundade 2006, har flugit mer under radarn, dels för att Niklas Zennström aldrig varit intresserad av att stå i rampljuset, dels för att företaget inte vänder sig till en bred skara konsumenter. Atomico är ett riskkapitalbolag som investerar i IT-företag, framförallt i Nordeuropa, och hjälper dem att växa. Med erfarenheterna från Skype i ryggen vill Niklas Zennström visa att Europa har samma potential att producera stora, internationella IT-bolag som Silicon Valley. Som han själv formulerar uppgiften:

– Vi har fortfarande inget Google, Microsoft eller Facebook här i Europa. Vi vill hitta de entreprenörerna, som vill bygga riktigt stora bolag, och hjälpa dem nå dit.

Atomicos picknick är en chans för investerare, entreprenörer och annat branschfolk från femton länder att bekanta sig med varandra och med den svenska sommarens tvära kast. Det är ett livs levande socialt nätverk och den nyfikne – det här är första gången en journalist får delta – kan i realtid studera hur kontakter knyts och stärks.

För bara tio år sedan var IT-entreprenörer exotiska fåglar i Sverige. Såren efter IT-kraschen hade ännu inte läkt och investeringsviljan var låg. Det är först de senaste åren som det vänt. Skype är ett av de företag som inspirerat studenter på KTH, Handelshögskolan och andra lärosäten att våga drömma om entreprenörskap, och senare succéer som Spotify, King, Klarna och Mojang har gjort drömmen än verkligare. De företagens framgångar har inbringat pengar till grundare och investerare, som de i sin tur investerat i nya företag. Dessutom har de skapat en erfarenhetsbank med kompetens om globalt företagsbyggande, samtidigt som de inneburit att externa investerare fått upp ögonen för potentialen i svenska IT-företag.

För den hugade entreprenören – och de är många, majoriteten av dem som idag går ut Handelshögskolan vill bygga egna företag – finns med andra ord ett ekosystem av erfarenhet och kapital att växa i. Förutsatt, förstås, att man har nätverket för att få ta del av resurserna. En viktig del av entreprenörens vardag är nämligen att säkra investeringar. Först för att komma igång, sedan för att anställa lite folk, och därefter för att växa.

Som investerare, inspiratör och mentor är Niklas Zennström själv en viktig del av ekosystemet. Han svävar omkring i picknickens periferi med uppknäppt skjorta och uppmärksam blick. Ofta spanas hans gängliga gestalt i samtal med foodtruckpersonalen eller i någon mindre grupp kollegor.

– Niklas är inte bekväm med att stå i centrum, säger en av hans närmaste medarbetare när solen åter tittar fram.

– Han är introvert. Att tala inför publik är inget som kommer naturligt för honom. Egentligen är han blyg.

Det låter som besvärande egenskaper för en man som byggt flera globala företag och blivit mångmiljardär på kuppen, men de inte är helt ovanliga i just IT-branschen. Medan Apples framgångar är intimt förknippade med Steve Jobs karisma har profiler som Mark Zuckerberg (Facebook), Larry Page (Google) och Bill Gates (Microsoft) byggt marknadsledande företag trots introverta personligheter. Jag frågar vad Niklas Zennströms hemlighet är. Vad är hans superkraft?

– Ödmjukhet. Niklas är väldigt analytisk och väldigt smart, men han utgår aldrig från att han sitter på alla svaren. Så han lyssnar på andra. Och han har en stark drivkraft att hjälpa inte bara de bolag han investerar i utan hela den europeiska tech-scenen.

Zennström må ha haft enorma framgångar som entreprenör, och blivit en av Sveriges rikaste, men han är påtagligt publicitetsskygg. Att intervjua honom är att möta en passionerad entreprenör, investerare och förkämpe för europeisk innovation, men också att stöta på höga murar kring hans privata sfär. Redan innan första intervjun gör han, via sin publicist, klart att han inte vill tala om något privat. När jag föreslår att vi kan prata om Atomico, entreprenörskap och filantropi får jag svaret: “Niklas är ganska privat”. Det visar sig att han helst inte ens vill prata filantropi.

Men blyg? En viss sorts svensk tillbakadragenhet misstolkas ofta i utlandet som antingen blyghet eller arrogans. Jag tolkar det snarare som starkt behov av personlig integritet och frånvaro av självhävdelsebehov. Å andra sidan, om Niklas Zennström verkligen är blyg så är alla möten, föredrag och middagar han håller i tecken på stort mod. Han är uppriktigt stolt över att få visa upp Stockholm för sina medarbetare och affärsbekanta, men tro inte att det är ett extravagant sätt att sätta sprätt på de miljarder han tjänat på att sälja Skype två gånger om. Allt är en del av en större plan.

*  *  *

London, 21 juli 2015 – I julivärmen på New Bond Street myllrar fler turister än affärsmän. De spanar trånsjukt in genom skyltfönstren hos flaggskeppsbutiker för lyxmärken som Patek Philippe och Louis Vuitton, på souvenirer de bara har råd att fantisera om.

Niklas Zennströms hus, där han bor med hustrun Catherine, ligger i närheten och ett par våningar över skyltfönstren har Atomico sitt huvudkontor. Företaget förvaltar över 6,5 miljarder kronor i sina fonder och har 32 anställda. De flesta sitter här, men några finns också utspridda i världen: Beijing, Istanbul, Tokyo, São Paulo.

Niklas Zennström ser avspänd ut; han har hunnit med lite semester. Men han börjar skruva på sig när jag frågar om han hunnit segla.

Niklas seglade mycket som barn, och efter ett långt uppehåll tog han upp hobbyn igen efter att han sålt Skype och åtnjöt den frihet som framgång och några miljarder på banken innebär. När andra, låt oss kalla dem “vanliga människor”, tar upp segling som hobby handlar det om att komma ut på vattnet, få kontakt med naturen och havet. Kryssa mellan skärgårdskrogar. Kanske utmana sig och se vad man klarar med bara vinden som motor.

De komponenterna finns där även för Niklas, som har ett passionerat förhållande till Stockholms skärgård, men han är obotligt rigorös i det mesta han tar sig för. Idag har han således en båt med professionell besättning, och han tävlar. På hög nivå.

– Vi seglade i VM för TP52-klassen utanför Palma, berättar han, i en tydligt missbelåten ton.

– Det är toppnivån på enskrovsbåtar som finns nu, 52 fot långa. 13 personer ombord. Väldigt intensiv racing. Många som seglar där har varit med i America’s cup.

Zennström är rorsman, den som styr och ställer på båten, och han styr en besättning där de flesta är proffs.

– Men det gick inte så bra, konstaterar han.

– Delad tredje plats… I VM är det en som vinner och många andra som förlorar.

Niklas Zennström är typen som räknar ut exakt vad som krävs för att nå toppen och sedan litar på att om han gör vad som krävs kommer han att nå dit. För två år sedan vann han mycket riktigt VM. Nu irriterar det honom att han inte kunnat vinna tillbaka titeln.

Han ställer ner kaffekoppen med ett skrammel.

– Om man ska vara framgångsrik med någonting måste man vara fokuserad. För om du inte är hundra procent fokuserad medan din konkurrent är det, då har du en konkurrensnackdel.

Den senaste tiden har han helt enkelt inte kunnat ge tillräcklig tid och fokus till seglingen för få de resultat han kräver.

– Det är så mycket att göra med Atomico just nu. Vi har hållit på i nio år, och vi känner att nu har marknaden utvecklats så starkt och vi har så bra position att det är dags att lägga alla andra ambitioner åt sidan. I vissa perioder behöver man vara hundratio procent fokuserad. Så jag får spara seglingen till senare.

Från kontoret i London gör Atomico-teamet research om lovande bolag runt om i världen, med särskilt fokus på norra Europa. När de hittat ett intressant bolag utvärderar de det noggrant utifrån tillgängliga data. Håller det för den granskningen ringer de och bokar ett möte och träffar entreprenörerna öga mot öga.

– London, Stockholm, Berlin och Helsingfors är jättestarka nu. De har nått kritisk massa så att de attraherar entreprenörer och det skapas ett ekosystem av kapital, talang och erfarenhet som gör det lättare att bygga företag där. Men bolag kan fortfarande dyka upp var som helst, säger han.

Förr i tiden kunde investerare sitta och vänta på att entreprenörer skulle komma till dem, mössa i hand, och ödmjukt be om pengar. Idag är konkurrensen hård om de riktigt bra bolagen. Atomico jobbar proaktivt, att spinna nätverk är lika viktigt för dem som för entreprenörerna. Picknicken i Stockholm var med andra ord en kalkylerad del i arbetet för att göra Atomico till en vinnare i den globala konkurrensen bland riskkapitalister.

– Den här teknikvärlden är ganska liten ändå, om man tittar på dem som är betydelsefulla. Eller betydelsefulla ska jag inte säga, men… de som har möjlighet att påverka. Så att bygga starka relationer med dem är jätteviktigt. Det är inte optimalt att kontakta en person på andra sidan jorden bara när man vill göra en transaktion av något slag. Det är mycket mycket bättre om man kan skapa en relation och bjuda på saker och ting när man inte vill ha något tillbaka nästa vecka. Två år senare kanske man behöver en tjänst, och då får man tillbaka. Om vi har bra relationer i Brasilien och Japan blir det enkelt för oss att hjälpa våra portföljbolag där. Så alla de här grejerna är investeringar i framtiden.

*  *  *

Niklas Zennström kommer från medelklassbakgrund, ett radhus i Uppsala där han växte upp med en storasyster och föräldrarna Karl Olov och Else-Marie, båda lärare. Ingen i hans närhet var entreprenör, däremot fanns konstnärer i släkten.

– Vad jag ändå insåg ganska tidigt var att om man ville tjäna pengar skulle man ha ett eget företag, inte vara anställd, säger han.

Exakt vad det skulle innebära att tjäna mycket pengar hade han luddiga idéer om. Idag kommer han inte ihåg exakt hur framtidsvisionen såg ut på den tiden, men att pengar kunde vara bra att ha var han hur som helst på det klara med.

Niklas var duktig i skolan och gick ut gymnasiet med 4,8 i slutbetyg. Därefter tog han en dubbel examen vid Uppsala Universitet, i ekonomi och teknisk fysik. Under ett studieår vid University of Michigan, Ann Arbor, kom han 1990 för första gången i närkontakt med internet.

– Det var före webben, så man kunde inte göra så mycket med det ännu. Men jag blev såld direkt, jag trodde stenhårt på att det här var framtiden.

Niklas Zennström lärde sig om tekniken och insåg att den hade potential att förändra hans eget och många andras liv. Vad han ännu inte visste var att han själv skulle komma att förändra internet.

Apple och Microsoft, Jobs och Gates, tonade fram som förebilder, men entreprenörskap var okänd mark.

– Det fanns inget TechCrunch, inget Twitter, inga tv-program eller radioprogram om det, så det var svårt att känna någon riktig närhet – det var någonting som hände väldigt långt borta.

Istället tog han anställning i Kinneviksfären, som han idag beskriver som den bästa entreprenörskolan i Sverige på den tiden. Han arbetade sig upp till en position som chef på Tele 2-kontoret i Köpenhamn, och där anställde han en dansk vid namn Janus Friis. Friis var tio år yngre än Zennström och saknade universitetsutbildning. Han hade däremot erfarenhet av att jobba med kundtjänst, och de två upptäckte snart att de hade en del gemensamt. Även Friis är tillbakadragen till naturen, men kollegor beskriver honom som “knivskarp och megafokuserad”. Efter en tid på Tele 2 tog Niklas med honom till Modern Times Groups internetportal Everyday.com.

– Vi jobbade tätt tillsammans. För min del blir det ofta så att folk jag jobbar med umgås jag mycket med, och då blir det på något sätt att man hör ihop ganska mycket. Vi delade ett starkt intresse för att bygga företag och teknologi, och vi tillbringade mycket tid med att prata om det, säger Niklas Zennström.

1999 var ett år av snabbsvällande IT-bubbla. Företag som Framfab, Spray, Boo.com och Icon Medialab tog in hundratals miljoner i utbyte mot fromma löften om framtida lönsamhet. Niklas kände pulsen stiga och insåg att om han skulle prova på att bygga ett eget IT-bolag var det nu eller aldrig. Han sade upp sig, flyttade till Amsterdam tillsammans med sin fru Catherine, och Janus Friis flyttade in i deras gästrum. I vardagsrummet inrättade de sitt kontor, fulla av framtidsoptimism, lyckligt ovetande om att IT-euforin närmade sig ett brutalt slut och att de två snart skulle vara jagade män.

*  *  *

Stockholm, hösten 2000 – I den överdesignade lobbyn på hotell Nordic Light, vid Stockholms centralstation, satt Niklas Zennström en morgon mittemot en ung, hungrig investerare på CLS Holdings.

Mattias Ljungman var kompis till en kompis, och Zennström hade fått ett möte för att övertyga honom om att han borde satsa pengar i den nya fildelningstjänst som Zennström och Friis byggt tillsammans med ett par estniska utvecklare. Det gick inget vidare.

Vad Ljungman såg framför sig var en ovanligt noggrann och målmedveten entreprenör, med stenkoll på teknik och siffror. Men produkten, Kazaa, hade en del som talade emot sig. Det var en fin produkt rent tekniskt, ingen tvekan om den saken. Peer-to-peer-tekniken, som lät användare dela och tanka ner filer från varandra, var sofistikerad. Zennström och Friis hade dessutom smarta idéer om hur de skulle tjäna pengar, även om själva fildelningen var gratis. Men å andra sidan…

Nu var det hösten 2000. IT-boomen höll på att förvandlas till en katastrofal härdsmälta, och för ansvarsfulla investerare var nystartade IT-företag var lika attraktiva som ebola.

Här satt alltså en kille som just lanserat en fildelningssajt. Som skulle konkurrera med giganten Napster. Som i sin tur börjat knäa under trycket från alla stämningar från den mäktiga amerikanska musikindustrin.

Det blev nej. Ännu ett nej. Inga investerare ville röra i Kazaa.

– Mattias tog rätt beslut där och då, säger Niklas när jag pratar med honom 15 år senare.

Han har kommit över att han fick nobben den gången, och idag är Mattias Ljungman en av hans närmaste medarbetare i Atomico. Men det blev några tuffa månader med Kazaa. Fast övertygade om att de skulle få in pengar hade de tagit ett kontor mitt i stan, vid kanalen Prinsengracht. Nu fick de flytta tillbaka till lägenheten. De hade inte ens pengar till att betala sina utvecklare.

Uppsvinget kom när konkurrenten Napster tvingades att slå igen. Våren 2001 strömmade miljontals användare in och Kazaa blev världens mest nedladdade program. Under en tid stod fildelningsnätverket för närmare hälften av all internettrafik i världen. Men om användarsiffrorna gav anledning till firande så samlade sig samtidigt mörka moln över Kazaa.

Under en resa till Kalifornien för att förhandla med musikindustrin fick Niklas och Janus höra att deras förhandlingspartners nu bytt taktik och stämt Kazaa. Plötsligt förvandlades de från viktiga internationella affärsmän och förhandlingspartners till kriminella element. De flyttade runt mellan sjaskiga motell där de betalade kontant, för att undvika att bli delgivna musikbolagens stämningar, och åkte hem till Europa stämplade som musikindustrins nya fiende nummer ett.

Musikindustrin stämde inte bara Kazaa, utan även individuella användare som olovligen delade filer, och inom kort tvingades Kazaa, precis som Napster dessförinnan, ge vika. Den illegala fildelningen stryptes på tjänsten och Zennström och Friis tvingades till en svidande ekonomisk uppgörelse.

– Att tacka nej till Kazaa… ja, det var nog rätt, säger Mattias Ljungman idag.

– Men jag ångrar det ändå.

Kazaa i sig hade varit en dålig investering, men Ljungmans nej hade ett pris. Det innebar att han inte heller var med på Skype. Och Skype var en ogrumlad, omvälvande, kolossalt lönsam framgångshistoria.

Zennström och Friis kände tidigt att de hade något stort på gång. Nättelefonitjänsten de döpt till Skype var lika “disruptiv” som Kazaa. Telefonsamtal till vilken del av världen som helst, gratis, var en idé som utmanade de stora telekombolagens hela affärsmodell. Entreprenörsduon visste med andra ord att de återigen skulle få mäktiga fiender. Men den här gången fanns inga legala angreppspunkter.
Tekniken byggde än en gång på en peer-to-peer-lösning, där rösttrafiken inte behövde passera en central flaskhals utan skickades direkt mellan användarna. Lösningen var solid, och gjorde att tjänsten snabbt kunde skalas upp i takt med användarbasen. Dessutom låg det i tjänstens natur att användarna skulle be sina vänner installera Skype så att de kunde prata med varandra gratis. Här fanns potential för exponentiell tillväxt.

Men helt säkra var de inte, säger Niklas Zennström.

– Även om man har koll på tekniken är det omöjligt att förutse konsumentbeteendemönster. Se bara på Airbnb. Jättebra idé – kanske. Om folk är beredda att låna ut sina hem till främlingar. Samma sak med Ebay. Über likaså. Med många sådana här tjänster är det omöjligt att veta på förhand om konsumenter är beredda att använda dem. Det är entreprenörens roll att testa nya grejer.

I Skypes fall var de osäkra på om användare verkligen kunde tänka sig att sitta vid datorn och prata i telefon, och om de var beredda att köpa ett headset för att kunna göra det. Svaret kom kort efter lanseringen i augusti 2003

– Från Kazaa kände vi igen mönstren när tillväxten började bli exponentiell, den virala effekten. Med Kazaa tog det lång tid innan den kom. Med Skype kunde vi se det med detsamma nästan. Redan första månaden kunde man se att det skulle bli stort. För oss gällde det bara att skala upp tekniken i takt med användandet.

Skype hade rätt tajming och teknologisk vind i ryggen. Bredbandet blev bättre runt om i världen och allt fler datorer såldes med inbyggda mikrofoner, vilket underlättade för tjänsten. Två år senare hade Skype hundra miljoner användare. Zennström och Friis hyllades som banbrytande entreprenörer i världspressen, Skype sågs som defacto-standard för telefoni över internet och ett allvarligt hot mot de stora telekombolagen. Ordet “skype” blev ett verb i ordböcker världen över.

I det läget stod i stort sett samtliga stora IT-företag redo att antingen köpa upp Skype eller lansera egna, konkurrerande tjänster. Zennström ville egentligen inte sälja, men trots den explosiva framgången var han orolig att deras försprång inte var tillräckligt för besegra företag som Google, Apple och Microsoft när de drog igång stora satsningar på nättelefoni. Hösten 2005 valde de därför att sälja företaget till e-handelsföretaget Ebay.

Prislappen: 2,6 miljarder dollar.

Ett par månader tidigare hade Niklas Zennström inte kunnat få ett banklån för att köpa en lägenhet. Nu badade han i pengar.

– Min första lön var 15000 kronor. Jag tyckte det var jättebra, reflekterar han.

– Men det var jäkligt svårt att få pengarna att räcka till i slutet av månaden om jag ville gå ut med kompisarna på krogen. Sedan fick jag jobbet i Köpenhamn, och då dubblade jag min lön. Då kände jag att jag var överbetald. Allt är relativt. När vi sålde Skype var det ju inte som att jag vunnit på Lotto. Det var inget som kom över natten. Det jag kände var att nu hade jag något att bygga vidare med. Jag kunde finansiera egna bolag och investera i andras. Jag kunde starta en filantropiverksamhet och så kunde jag göra sådant jag inte hade kunnat unna mig på många år. Segling var ett av mina stora intressen när jag växte upp, men jag hade inte haft tid eller råd att göra det när jag byggde företag. Så då tog jag mig tid och råd att göra det.

2007 grundade paret Zennström välgörenhetsorganisationen Zennström Philanthropies. Niklas Zennström beskriver det som en självklarhet att ägna sig åt filantropi, nu när han har resurser för det.

– Däremot hade jag inte tänkt så mycket på hur jag skulle göra det, så jag lät det mogna och sökte inspiration på olika håll. Min fru har alltid brunnit för mänskliga rättigheter, varit medlem i Amnesty och engagerat sig ideellt i Läkare utan gränser och andra organisationer.

Catherine, som är fransyska, är den som driver Zennström Philanthropies, och hon sitter även i styrelsen för Human Rights Watch. Så att mänskliga rättigheter blev ett huvudspår var naturligt.

– Jag insåg att även klimatet var en viktig fråga, och jag hade förmånen att se Al Gore ge sitt berömda föredrag på World Economic Forum i Davos. Efter föredraget gick jag fram till honom och frågade: Vad kan jag göra?

Niklas hade också med egna ögon följt utvecklingen i Östersjön. För varje år tycktes det bli mindre fisk och mindre tång.

– Det är ett hav som ligger mellan några av de mest välmående länderna i världen. Ändå är det ett av världens mest döda hav, med döda zoner stora som Danmark. Då inser man ju att vi har misslyckats.

Idag stödjer Zennström Philanthropies gröna entreprenörer med stipendier och mentorskap, de stödjer stiftelser som jobbar med klimatfrågor, och de driver också Race for the Baltic, ett initiativ för att samla politiker, näringsliv och frivilligorganisationer kring miljöproblemen i Östersjön.

– Men de långsiktiga lösningarna på våra miljöproblem kommer att vara kommersiella lösningar. Entreprenörer som driver teknisk innovation, inte för att de vill rädda världen utan för att de vill bygga bra bolag och produkter.

Nästa högprofilerade företagsbygge efter Skypeförsäljningen blev Joost, som med hjälp av peer-to-peer-teknologi skulle sända tv på webben. Det var en snygg video-on-demand-tjänst, före sin tid, men projektet stöp på problemen med att få loss rättigheter till kvalitetsmaterial från film- och tv-bolagen. Zennström engagerade sig även i musikstreaming-startupen Rdio, men sakta insåg han att han inte längre brann lika hett för att bygga produkter.

– Efter Skype, vad skulle jag egentligen bevisa? Att jag kunde göra det igen? Folk tror kanske att om man är framgångsrik med en grej så betyder det att allt man tar i blir till guld, men så är det inte. Jag hade erfarenhet, men jag visste hur svårt det är att bli framgångsrik och att det var liten sannolikhet att jag skulle ha lika stor framgång igen. Risken var stor att jag skulle jobba stenhårt och ändå bli väldigt frustrerad för att jag inte nådde ända fram.

Sagan om Skype var för den delen inte helt slut ännu. När Ebay 2009 beslöt sig för att sälja företaget till en koalition av riskkapitalister lyckades Zennström och Friis åter förvärva 14 procent av Skype, tack vare att de fortfarande ägde rätten till peer-to-peer-tekniken som låg till grund för kommunikationsprogramvaran. När Skype 2011 än en gång såldes, den här gången till Microsoft och till ett tre gånger högre pris, lyckades Zennström således med det sällsynta konststycket att göra miljardförtjänst en gång till, på att sälja sitt gamla bolag.

Hur som helst var det ett stickspår. Niklas var aldrig intresserad av att jobba med Skype igen utan ville hitta nya möjligheter att dra nytta av sina erfarenheter.

– Jag hade lärt mig mycket, jag hade byggt upp ett stort nätverk över hela världen. Samtidigt hade jag kapital. Då var det naturligt att bygga upp Atomico och hjälpa andra. På så sätt kunde jag få stordriftsfördelar av min erfarenhet. Sedan hade jag också en personlig drivkraft att visa att man inte behöver vara i Silicon Valley för att bygga framgångsrika bolag. Jag kände att jag inte fullt ut hade bevisat det med Skype, utan jag ville visa att vi kan skapa många framgångsrika bolag i Europa.

Förutom Atomicos investeringar i framgångsrika företag som Klarna, Rovio, Supercell och Truecaller har den drivkraften bland annat tagit sig uttryck i form av stridsskrifter i Financial Times. Förra året skrev Niklas debattinlägget “Silicon Valley is no longer the only game in town”, och i somras följde han upp med “Watch out Silicon Valley, here comes Europe”. Zennström är fast besluten att bryta maktkoncentrationen i Silicon Valley, men en viktig poäng han gör om och om igen är att geografi inte spelar samma roll nu när världen är fullt uppkopplad. Att ha en liten hemmamarknad kan till och med vara en fördel då ambitiösa företag från, exempelvis, Sverige tvingas tänka globalt från första början.

– För oss är det egentligen inte så viktigt om entreprenörerna kommer från London, Stockholm, Berlin, eller någon annanstans. Det viktiga är vart de är på väg. Och vart de är på väg måste vara mot en globalt marknadsledande position.

*  *  *

Stockholm, 24 juni 2015 – Vid ett högt bord står en ung man. Han vill något. Det står skrivet i hans nervöst förväntansfulla ögon, i den spända munnen inramad av ett välansat ljusbrunt skägg. I handen håller han en kaffemugg i ett hårt grepp medan han sneglar bort mot bordet där Niklas Zennström står och konverserar med ett par Atomico-medarbetare. Nu tömmer han sin kopp, ställer fumligt ner den och tittar hastigt på sin mobiltelefon. Så vänder han åter blicken mot Zennström och tar några tveksamma steg. Det är steg som skulle kunna förändra hans liv.

Vi befinner oss hos SUP46, ett öppet kontor för svenska tech-startups där de kan hyra kontorsplats, arbeta, nätverka och träffa potentiella investerare. Namnet är en förkortning för “Startup” och Sveriges landskod, +46. I entrén hänger en tröja med Zennströms autograf bredvid en med Spotify-grundaren Daniel Eks. De två utgör en synnerligen exklusiv klubb: IT-Sveriges officiella “Hall of fame”.

För Zennström är stället hemtamt. Hemmabasen är i London, men han är ofta i Stockholm och bor då antingen hemma hos sin pappa eller i sitt vackra trähus i Nacka, där han även ordnar en årlig barbecue för branschfolk. För några år sedan köpte han också en mindre ö vid Dalarö och figurerade motvilligt i kvällspressen via sina “Tillträde förbjudet”-skyltar som väckte ont blod hos grannarna. Men det huset ligger för långt bort för att vara praktiskt när Niklas är i stan för att träffa portföljbolag, uppvakta investerare och lyssna till pitchar från lovande entreprenörer. Då tjänar SUP46 på Regeringsgatan som Atomicos Stockholmskontor.

Idag har Atomicos forskningschef Tom Wehmeier hållit föredrag om hur tech-ekosystemen i Europa – framförallt i Stockholm, London, Berlin och Helsingfors – växer sig allt starkare. En rapport som Atomico tagit fram visar att de flesta nya IT-företag som når en värdering på en miljard dollar (“enhörningar” på branschspråk) numera växer fram utanför Silicon Valley.

Niklas Zennström har själv deltagit i ett panelsamtal om entreprenörskap och vad han letar efter som investerare, tillsammans med Alan Mamedi och Nami Zarringhalam, grundarna av företaget Truecaller, som Atomico investerat i. Det efterföljande minglet sorlar i en dov, maskulin tonart. Här trängs talanger från Stockholms startup-scen, mest män, klädda i variationer på klädkoden business casual, från jeans och t-shirt till kavaj och skjorta. En slips i det här sällskapet är liktydigt med en skylt med texten “Investerare”.

Vid ståborden delas visitkort ut med generösa miner, som om det bjöds på dyra cigarrer. Brottstycken av engelskspråkiga konversationer hakar i varandra i ett ljudcollage som illustrerar startup-sverige: “Basically, what we do is…”; “We are on track to become the second largest…”; “Since we pivoted we are growing at a rate of…”; “Yeah, it’s a social network for houses…”

Mobiltelefoner skickas runt och granskas med gillande miner. Komplimanger delas ut. Den senaste versionen av appen ser bra ut.

Zennström bär svarta kostymbyxor och en uppknäppt vit skjorta. Idag har han fokuserat på vikten av “founders becoming funders”, framgångsrika entreprenörer som investerar pengar och erfarenhet i det lokala entreprenöriella ekosystemet för att förvandla Stockholm och norra Europa till ett “kluster” som kan mäta sig med Silicon Valley.

Med åren har han blivit tryggare på scen. Han vet att folk lyssnar på honom och han vill ge något tillbaka till unga entreprenörer efter sina egna framgångar, trots att han själv inte hade mycket till mentorer – eller kanske just därför. Men de stela armrörelserna och den robotliknande tonen i hans röst avslöjar att han inte precis trivs i strålkastarljuset. Han är glad att folk lyssnar på honom, men det är samtidigt en tyngd på hans axlar. Han är inte typen som skarvar, skryter och killgissar i kraft av sina framgångar. Han är medveten om att vad han säger kan påverka unga entreprenörers liv och karriärer, så han håller sig till manus: välgrundad erfarenhet och kunskaper som Atomico destillerat fram efter noggranna marknadsanalyser.

Zennström är mer bekväm där han står med sina förtrogna, lätt hukad för att kompensera för sin längd, och diskuterar Atomicos portföljbolags utveckling, eller startup-klimatet i São Paulo.
Den unge mannen i skägget har kanske en mockup till en Iphone-app han vill visa upp. Kanske har han en mer avancerad digital tjänst att pitcha. Säkert något med potential att skala snabbt, bli en global framgång. Det är vad som efterfrågas av Atomico och alla andra investerare i IT-världen. Kanske, kanske kan han idag väcka ett intresse som kan leda till ett formellt möte och så småningom en investering.

Han närmar sig, laddar för att hälsa på den store. För svenska IT-entreprenörer representerar Niklas Zennström hoppet om att det faktiskt går att skapa ett globalt miljardföretag utanför Silicon Valley. Men inte bara det. Han representerar dessutom många miljarder i investeringar. Bara en bråkdels promille av de pengarna kan vara nog för att förändra en kämpande entreprenörs karriär.

Mannen med skägget är så nära. Om han hastigt sträcker fram armen når hans visitkort precis fram till Zennström. Men så snabb är han inte. Som på givet kommando vänder sig Niklas och hans sällskap mot dörren och går. Mannen i skägget kommer fram till ett tomt bord. Han drar vilset handen genom håret. Det kunde ha hänt idag. Något. Det hände inte.

Länge hade Atomico policyn “kontakta inte oss, vi kontaktar er”, men de har blivit mer öppna för förslag med åren, inte minst sedan Sebastian Siemiatkowski, Klarnas vd, retat Zennström för att Atomico hade kunnat investera i det framgångsrika fintech-företaget tidigare – och tjänat ännu mer pengar – om Sebastian bara hade kunnat komma i kontakt med dem.

Omvärldsbevakningen är en kontinuerlig och omfattande del av Atomicos verksamhet och pitchmötet har blivit arbetsvardag för Zennström. Han är analytisk och lyssnande medan Mattias Ljungman, som också är med på många möten, är mer energisk och emotionell. De gör alltid sin hemläxa och de analyserar hur de kan hjälpa företaget, inte bara med pengar utan med kontakter och erfarenhet som kan fungera som katalysatorer i en global tillväxtfas. Det är å andra sidan få företag som passerar genom nålsögat. Atomico har sedan starten investerat i ett femtiotal bolag, knappt ett av hundra som de tagit ett möte med.

Flera entreprenörer jag talar med hyllar Atomicos professionalism, och jag ser ingen anledning att ifrågasätta deras noggrannhet. När jag sätter mig ner för en intervju med Mattias Ljungman på SUP46 lägger hans assistent genast fram två egna inspelningsapparater samtidigt som Mattias föser undan en bunt papper han just läst igenom; det visar sig vara en utskrift av intervjun jag gjorde med Niklas i London några veckor tidigare. Så arbetar man om man vill lämna så lite som möjligt åt slumpen.

Klarna är en av de främsta svenska framgångshistorierna som Atomico varit inblandat i. Företaget grundades 2005 av tre kompisar från Handelshögskolan i Stockholm, Atomico investerade i företaget 2011, och idag är bolaget värt uppemot 20 miljarder kronor med kurvorna fortsatt pekande brant uppåt. De började med att hjälpa e-handelsföretag med fakturering, idag hanterar de alla möjliga betalningar över internet och Klarna är väl positionerat för att inom en snar framtid erbjuda ännu fler finansiella tjänster och utmana hela bankväsendet.

Bolagets 34-årige vd Sebastian Siemiatkowski är en av grundarna och Niklas Zennström beskriver honom som en av Europas absolut främsta entreprenörer. Beundran är ömsesidig. När jag träffar Siemiatkowski på Klarnakontoret i Stockholm beskriver han Zennström i termer som inspiration, förebild och idol.

– Niklas har blivit en legendarisk person, mytomspunnen, för han är av den äldsta generationen som lyckats bygga ett framgångsrikt globalt IT-företag med Europa som bas. Det har blivit en Björn Borg-effekt av hans framgång, definitivt.

Klarna tillhör en yngre generation svenska IT-framgångar, tillsammans med företag som Spotify och King. Det var Zennströms resa med Skype som fick Klarnagrundarna att drömma om global framgång, och idag räknar de Atomico bland sina investerare och närmast allierade.

– Det som skiljer ut Niklas från andra investerare är att han byggt upp gänget omkring sig på Atomico precis som man bygger företag som entreprenör. Han har bestämt sig för att han ska ha de bästa i respektive gren och det gör stor skillnad mot andra investerare, säger Siemiatkowski.

Atomicos stab av erfarna rekryterare, kommunikatörer, entreprenörer, researchers och marknadsexperter står alltid till portföljbolagens förfogande. Niklas Zennström bidrar själv med råd om hur man tar sig an olika marknader där han har egna erfarenheter, och när Klarna lanserades i England ordnade han middagar i sitt hus i London, dit han bjöd in ledare för stora handlare.

– De skulle inte komma dit för vår skull, men de gör det för honom. Och så fick vi en chans att lära känna dem. Niklas anstränger sig verkligen för att hjälpa till, han är en väldigt genuin person på det sättet.
Jag frågar Sebastian Siemiatkowski vad han tror är nyckeln till Zennströms framgång, och han har flera svar.

– Han har ju en väldigt privat sida – han är inte den som ställer sig på scen och drar en massa skämt liksom – men han är väldigt målmedveten. Han har lirkat ut att nätverkande och relationer är en nyckel till framgång för Atomico och då jobbar han hårt med det oavsett om han tycker det är kul eller inte.

Sebastian Siemiatkowski är själv mer utåtriktad än Zennström, vältalig och bekväm med att höra sin egen röst. Men de har vissa nyckelegenskaper gemensamma.

– Som entreprenör funderar jag mycket över det här med driv. Vad gör en människa mer driven än någon annan? En person som Niklas drivs ju inte av pengarna längre, men man känner ändå när man träffar honom att det är en människa som verkligen vill någonting. Han vill bevisa någonting. Trots sina framgångar har han den där revanschlustan man behöver. Och sist men inte minst, det är osvenskt att säga, men han är jävligt smart.

För Niklas själv är fokus något han ständigt återkommer till. Målmedvetenheten och tron – den orubbliga tron på att det går.

– Även när det såg som mörkast ut med Kazaa, när vi var stämda på flera miljarder dollar och jag inte kunde betala mina utvecklare och vi bodde i en kompis lägenhet… Det kanske inte såg så jäkla bra ut, men jag tänkte ändå att nu ska vi vara smarta här och så kommer det att lösa sig i slutändan, säger han.

Niklas gav sig in i entreprenörskapet som underdog. Han hade allt emot sig, och han valde medvetet att gå i clinch med mäktiga etablerade branscher. Musikindustrin. Telekomindustrin. Det krävde både mod, målmedvetenhet och extremt fokus. Kanske var det vad som felade när han åter skulle bygga företag efter Skype. Med miljarder på banken sågs han plötsligt själv som en mäktig kraft. Framgången togs för given.

Med Atomico har Niklas Zennström vänt på steken igen. För att åter bli underdog har han tagit sig an ett än ambitiösare projekt – att lyfta norra Europas IT-sektor – och en än mäktigare fiende: Silicon Valley.

Och det är tydligt att han trivs i rollen som världens mäktigaste underdog.

Som han skrev i sin debattartikel i Financial Times i somras:

“Spänningen i entreprenörskap är att det inte finns någon rättvis spelplan. Det är ett arbete fullt av orimligt ambitiösa satsningar, av galna chansningar, och av oräkneliga David som slåss mot sina egna Goliat och – då och då – vinner.”

Reportaget publicerades i Icon Magazine i november 2015, samt i boken ”Icon – 20 inspiratörer som har förändrat vår värld”, utgiven av Volante förlag i september 2016.