Martin Gelin: Den längsta kampen

Hillary Clinton är en svårdechiffrerad politiker. Det råder inga tvivel om att hon är en skicklig nätverkare och skarp analytiker med järnkoll på sakfrågor och politisk strategi. Men trots att hon tillbringat större delen av sitt liv i politiken är det svårt att sätta fingret på vilka ideal hon på allvar brinner för. Hennes ovilja att släppa medier inpå livet och det stela bilhandlarleendet har gjort att hennes meningsmotståndare effektivt kunnat stämpla henne som falsk och kalkylerande.

En av många fascinerande statistiska uppgifter i Martin Gelins bok om Clinton sätter fingret på hennes imageproblem. När den faktagranskande sajten Politifact undersökte årets politiska kampanjer kom de fram till att 95 procent av Clintons uttalanden var sanningsenliga. För Bernie Sanders var andelen 46 procent, för Donald Trump 12 procent. Ändå lyckades Sanders på något sätt framstå som ”ärlig” och Trump som en ”sanningssägare” medan Hillary Clinton anklagas för att vara ohederlig.

Siffrorna skvallrar med all sannolikhet om en sexistisk skepsis mot skärpta kvinnor. De avspeglar också dubierna kring Clintons tidigare bidrag i den amerikanska politiken och de tajta banden till det etablissemang som Sanders och Trump fäktat mot. Men de påverkas helt säkert även av uppfattningen att Hillary Clinton är en politiker med hjärna, men inget hjärta. Det är därför Gelin beskriver hennes presidentvalskampanj som ett arbete där man ”förväntas lägga omkring två miljarder dollar på att få Clinton att framstå som jordnära och mänsklig.”

Martin Gelin lyckas inte bättre än någon annan med att krypa under skinnet på demokraternas presidenthopp. Han har inte intervjuat henne och här saknas närstudier av hennes liv och arbete fram till i dag. Boktiteln är kort sagt missvisande, det här är inte en berättelse om ”Hillary Clintons väg till makten” utan en berättelse om hur det amerikanska samhället under de senaste decennierna rört sig åt vänster, och vilka möjligheter det öppnar för en demokratisk presidentkandidat i dag.

Clinton framstår i sammanhanget som den borne opportunisten. Efter elfte september, när framgång krävde kompromisser och militarism, så böjde hon sig efter högervindarna. När det nu krävs en progressiv agenda så sidsteppar hon elegant åt vänster. Hon brinner av allt att döma för liberala (i amerikansk bemärkelse) värderingar i allmänhet och kvinnors rättigheter i synnerhet, men hon är smart nog att inte låta idealism stå i vägen för sina maktambitioner.

Efter sina år som journalist i USA är Gelin väl bekant med det politiska spelet i partierna och i medierna. Han drar sig inte heller för att ge sig ut på vägarna och söka upp väljare, aktivister och partistrateger för att höra dem berätta om sitt engagemang för Hillary och sin syn på det politiska landskapet. Men om Gelin ena stunden förefaller djupt initierad kan han i nästa framstå som oförklarligt naiv. När han skriver att många progressiva under Obama-åren gjort en ideologisk resa från drömmande idealism (”hope” och ”change”) till nyktert sakfokus (som höjda minimilöner och förbättrad barnomsorg), är det en ytlig tolkning av Obamas idéer för åtta år sedan. Inte heller när han skriver att vänstertrenden är ”som om hela USA långsamt vaknat till liv efter en lång dvala, dragit upp rullgardinen och skådat verkligheten utanför”, är det någon nyanserad historieskrivning.

Bokens förtjänst är att den tecknar en bild av ett USA vars kultur och värderingar förändrats snabbt under de senaste decennierna. I dag är färre än hälften av alla barn som föds vita, fler kvinnor än män tar examen från amerikanska college och färre än hälften av alla amerikaner betecknar sig som kristna. 67 procent av alla gifta kvinnor arbetar i dag heltid, 72 procent av unga amerikaner är för samkönade äktenskap, 80 procent vill se krafttag mot klimatkrisen och två av tre vill bygga ut Obamas sjukvårdsreform snarare än att avveckla den. Trots det skiftet har emellertid de ekonomiska klyftorna ökat. Och efter finanskraschen har 95 procent av löneökningarna gått till den rikaste procenten.

Det drar ihop sig till ett val präglat av glappet mellan rika och fattiga samt mellan arbetsmarknadens verklighet och den underhaltiga välfärdspolitiken. Enligt opinionsanalytikerna kommer åtta av tio väljare i årets presidentval att vara antingen kvinnor, unga eller tillhöra en etnisk minoritet. Om politik är matematik – vilket tycks vara Hillary Clintons synsätt – så gör Gelins bok det lätt för oss att räkna ut vem som blir USA:s nästa president.

 

Den längsta kampen. Hillary Clintons väg till makten
Författare: Martin Gelin
Genre: Sakprosa
Förlag: Natur & kultur, 314 s.

Recensionen publicerades i Svenska Dagbladet 21/6 2016.