Slimmade redaktioners journalistik

Peruzzi

Mikael Nyberg skriver en mycket välbehövlig text i Aftonbladet om undfallenheten inför NSA:s spioneri från Europa i allmänhet och Sverige i synnerhet. Trots att flera europeiska toppolitiker uttryckt sig starkt kritiskt mot NSA-spioneriet efter Edward Snowdens avslöjanden så har de när det kommer till kritan visat att de likväl ställer upp på nästan vad som helst så snart USA ber dem. Att Frankrike, Spanien och Portugal stängde sina luftrum för Evo Morales – den bolivianske presidentens – flygplan var en häpnadsväckande kränkning av Wienkonventionen. Man kan knappast formulera det bättre än människorättsaktivisten Jesselyn Radack gjorde i en tweet:

“If any nation refused fly-over permission to Air Force One, forcing unscheduled dangerous landing, we’d consider it an act of war.”

Det är ingen överdrift. Sådan är magnituden på den affären, som inte precis fått krigsrubriker i svenska medier. Om någon svensk politiker överhuvudtaget uttalat sig om händelsen har det undgått mig. Europas politiker talar med andra ord med kluvna tungor om spioneriet. Och som Mikael Nyberg skriver i Aftonbladet:

“Sverige utmärker sig med att inte ens sträcka sig så långt som till ett pliktskyldigt fördömande av NSA:s framfart. Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt viftar i intervjuer bort frågan, och den socialdemokratiska oppositionen säger, så vitt bekant, inte ett pip.”

En aspekt Nyberg inte får med i sin artikel är att de svenska politikerna tyvärr kommer undan med det. Pressen från svenska medier i de här frågorna har varit mjuk som maskrosfrön. Man kan skylla det på en olycklig fixering vid Almedalsveckan. Man kan skylla det på semestrar. Men vad det i grunden handlar om är sorgligare än så. Det här är effekten av sparpaket och slimmade redaktioner. Att göra mer med mindre resurser innebär att man kramar max ur lättmjölkade spektakel som Almedalen, och att man nöjer sig med nyhetsbyråernas rapporter om de viktiga världshändelserna.

När The Guardian hjälpsamt grävde fram scoopet att Sverige hjälpt Storbritannien att blockera de övriga EU-ländernas önskan om att tala allvar om spioneri och underrättelseverksamhet med USA dröjde det pinsamt länge innan svenska medier ens lyckades rewrita artikeln. De kostade på sig ett par pliktskyldiga telefonsamtal till utrikesdepartementet så att de kunde rapportera att Carl Bildts pressekreterare inte ville kommentera saken. Sedan släppte de bollen. Vände blad, som kungen skulle ha sagt. Och ingen kommer att få veta varför Carl Bildt hårdnackat förhindrade de transatlantiska spionerisamtalen.

Jag får ont i varenda journalistisk kroppsdel av den här historien. För jag kan inte se det som annat än det sorgliga resultatet av försvagade, modstulna nyhetsredaktioner, som en naturlig följd av i bitter tysthet avvecklade journalistiska ambitioner. I semestertider märks effekterna bara tydligare än annars. Och vi kan knappast förlita oss på hjälp från politikerna för att revitalisera journalistiken, så att de själva blir hårdare ansatta.

Vill vi ha kvalificerad journalistik i Sverige, som orkar och förmår att granska makten, så får vi lösa det på egen hand, läsare och publicister. Bra journalistik kostar. Det är värt att begrunda nästa gång du muttrar över betalväggarna hos tidningssajterna och överväger att rensa dina kakor i webbläsaren för att kunna läsa vidare helt gratis.

One thought on “Slimmade redaktioners journalistik

  1. Mycket bra. Ryt gärna i örat på de andra på SvD.
    Ni var den dagstidning som var bäst på att säga ifrån om FRA.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *