Robotar kan inte värja sig mot reklamen

Vad är fel med bilden nedan?

Det här är en vy från Android-appen “Nyheter och väder”, närmare bestämt fliken Nöjen. Första nyhet? En Volvo. Andra nyhet? Hyllningarna till Sigrid Combüchens “damroman” Spill.

För det första handlar inte en enda rubrik om nöjen. Den första länkar till DN Motor, andra är finkulturnyheter. Men vad som är allvarligare: Spill-texten är inte ens en nyhet. Den är en reklamtext förklädd till nyhet av Aftonbladets nydanande annons/redaktionellt-mixare. Boten som sammanställer nyhetsflödet kan inte se skillnad på reklamartikeln och det redaktionella materialet, och det är inte lätt för läsaren heller. När jag zoomar in på webbsidan för att börja läsa zoomar jag förbi “HELA DEN HÄR ARTIKELN ÄR EN ANNONS”-balken och börjar läsa som om det var en vanlig kulturartikel, för att snart förvånas över den panegyriska tonen.

Aftonbladet bör nog tänka till ännu ett varv om hur deras textreklam ser ut när man länkas in i sajten på olika sätt, på olika plattformar – och hur den lurar nyhetscrawlers som googles. Men framförallt är det här ett fiasko för Google och deras botar, som alltså fortfarande inte klarar det här med nyheter. Kan de inte skilja på finkultur, fulkultur, reklam och en Volvo V60 så föredrar jag att låta köttredaktörer guida mig.

Froyo uppgraderar telefonsamtalet

På tal om att Clive Thompson vill kunna se status för dem han ringer till, så att han vet om de är tillgängliga eller om han stör:
Jag uppdaterade precis min telefon till den nya Androidversionen Froyo, och vad händer? Jo när min fru ringer ploppar hennes bild upp på skärmen, plus hennes senaste facebookstatus.

Så blev det gamla telefonsamtalet ett snäpp bättre.

Men statusraden hade gärna fått finnas med även i kontaktlistan. (Dyker nu upp först efter att man tryckt ring upp.) Och visst vore det trevligt att kunna knappa in sitt ärende när man ringer så att den uppringda visste vad man ville prata om.

Telefonsamtalet är en måste-ha-app

Har du en smartphone av någon sort har du säkert slagits av hur missvisande ordet “mobiltelefon” är för att benämna den. Snarare än en telefon är min HTC Desire en surfdosa, en epostlåda, en organisatör, en musikspelare, en navigatör, en kamera, ett fotoalbum, en läsplatta, en sociala-medier-hub… ja, helt enkelt en handdator där telefonsamtal är en av många funktioner – och långt ifrån den mest använda.

Men håller telefonsamtalet på att bli irrelevant? Kommer det att läggas på skroten i samma källsorteringskärl som djungeltrumman, röksignalerna och telegrafen? Clive Thompson hävdar det. I Wired-kolumnen The Death of the Phone Call håller han ett osentimentalt begravningstal för telefonin, där han beskriver telefonsamtalet som primitivt och brutalt i sitt sätt att skära in i våra liv utan att bry sig om ifall det stör. Samtidigt hyllar han våra nya, textbaserade sätt att kommunicera.

These new forms of communication have exposed the fact that the voice call is badly designed. It deserves to die.

Krönikan är tankeväckande men jag kan inte riktigt dela Thompsons aversion mot telefonsamtalet. Det är fortfarande överlägset alla textbaserade gränssnitt om man vill ha ett snabbt svar, när man ska överlägga/förhandla eller koordinera ett möte. För att nämna några exempel. Och så har vi den emotionella aspekten i att få höra någons röst och tonfall, vilket ibland är angeläget.

Thompson menar att mobiltillverkarna måste hitta ett sätt att informera om huruvida en person är tillgänglig för ett samtal eller ej, så att man inte stör. Men är inte det redan löst? Man ringer, och svarar personen så är han/hon tillgänglig – annars inte. Jag menar, telefonens ringande betyder inte samma sak idag som för tjugo år sedan.

För tjugo år sedan betydde signalen: “ALARM, ALARM: SLÄPP ALLT DU HÅLLER PÅ MED OCH LYFT TELEFONLUREN OMEDELBART!”

Idag betyder signalen: “Någon skulle vilja tala med dig.” Har jag inte tid/lust att tala med någon alls så ignorerar jag signalen. Är jag hyggligt tillgänglig kollar jag på luren vem som vill tala med mig (nummerpresentation i kombination med Eniros Android-app är en praktisk lösning) och beslutar om jag ska svara eller ej. Hela tiden är jag medveten om att den som ringer lätt kan nå mig via mejl eller sms om jag inte svarar.

Så nej, jag tror inte att telefonsamtalet är döende. Det kommer att förbli en nödvändig app bland många andra. Små uppdateringar har förbättrat funktionaliteten, men NLP-forskningen måste nog ta ett par steg framåt innan det kommer i version 2.0.